uppdatering..
Ingen som läser som råkar vara ekonom? Behöver hjälp!!!
Svar: Låt mig säga som såhär: Min blogg rikta sig mot pro-ana/mias. Psykiskt matstörda människor, precis som mig. Nej, jag gör det inte för uppmärksamhet. Jag har bara ett stört förhållande till mat - och jag är, tror det eller ej: stolt över det. Läs om "pro-ana" så förstår du. :)
Tillräckligt smal är jag när jag nått mitt mål, att bli smal. Att hitta en partner är inget jag är ute efter ändå, att bli ensam är jag inte rädd för (har ändå social fobi, så trivs rätt bra som ensam.). Men fullkomligt ensam är jag inte, det finns massvis utav pro-ana/mias för mig - precis som jag finns för dem. Och helt ärligt så trivs jag jävligt bra med det och min livsstil. Du behöver inte visa förståelse. Jag har inte någon förståelse om hur man kan njuta utav mat. Vad är det vackra med det? Att känna en chokladbit som klibba sig fast på fingrarna, som smälter i munnen och sätter sig på kroppen. Men jag respektera även din åsikt. Men jag trivs med att ha min livsstil, så du behöver inte försöka föreläsa för mig om min framtid. :)
Svar: När är jag tillräckligt smal? När jag kan ställa mig vid speglen utan att få ångest. Om jag sedan väger 45kg eller 30kg får speglen avgöra.
Nej, självklart är rökning inget bra alternativ. Som du kanske läste i mitt "rök dig smal" inlägg var det lite ironi i det hela. Ja, jag röker - bad. Men jag skrev även att jag faktiskt inte uppmanade till det. Det är mycket lättare att lägga ifrån sig mat än nikotin. Rökning må ge mig cancer, rynkor och fula tänder. Men fett gör mig fet, vilket för mig är tusen gånger värre.
Bli smal, hälsosamt. Nja. Hälsosamt smal kanske, men jag vill vara smalare än så. Min kropp förtjäna för den delen inte att må bra, Den är ful och äcklig och ska ner, jävligt snart - no matter what it takes.
